Små ljusglimtar...
Ska försöka skriva ett positivt inlägg nu hade jag tänkt...jag är fortarande lite upprörd sen igår men jag ska försöka! För visst finns det bra saker här i livet oxå :) Väldigt mkt om man tänker efter. Min underbara pojkvän och sambo Frode (älskar dig mest av allt!), min familj och mina vänner (och katterna såklart) t.ex. Alla nära och kära helt enkelt. Är bara så synd att hela min släkt och dom flesta av mina vänner bor så långt bort! Så jag kan inte alls träffa dom så mkt som jag skulle vilja tyvärr...
... jag har inte så många vänner i mitt liv men jag har ju iaf några ;) En speciell hälsning till Linn och Pallan som är mina enda och trogna läsare här på min blogg, haha! Tack för att ni finns :) Synd bara som sagt att vi inte kan träffas så ofta.
Och igår (tror jag det var) så ringde min mamma och frågade om hon och min yngsta lillasyster (skrev minsta först men hon är ju numera längre än jag!) kunde komma och hälsa på nu i helgen... självklart sa jag! Så det blir nog kul :) Men då kom jag på att det blir lite tight att hinna packa till Berlin-resan för jag far ju dit nu på söndag!!! Shit, det är nära nu. Så jag måste nog börja packa redan ikväll, för imorrn har jag som fullt upp hela dagen (härligt att ha fullt upp!). På fredag i och för sig har jag en helt ledig dag så då hinner jag förbereda mig lite inför resan då oxå. Ååå, jag är nervös... har aldrig varit så långt hemifrån nångång förut. Längsta jag har varit till är Hastings i England. Fast det är nog ungefär lika långt kom jag på nu :) Nä, jag hoppas det blir kul!
Idag har förövrigt Ylva kommit och hälsat på :)... hon kom ju nyss hem från Österrike där hon har varit sen före jul så det va jättekul att träffa henne! Och imorrn är det valborg oxå... då ska vi va hos Veronica så det blir garanterat kul :)
Måste även dela med mig av en rolig kommentar jag fick igår av en alkis som bor i samma byggnad som jag.... han sitter ofta på sin balkong eller ute på gården och ska prata med en varje gång man går förbi. I början när vi bodde här var jag lite skraj för honom men nu har jag som vant mig :) Jag brukar oftast inte höra vad han säger men igår gjorde jag det . Han sa; Hej unga damen... varför blev du så fin? Du är fint skapad. Det kändes så djupt på nått sätt... lite poetiskt typ. Haha, jag vet inte men jag tog det som en komplimang iaf :)
Tog det här fotot i fredags. Jag har redigerat det lite grann i Photoshop
och jag tycker det blev rätt bra :)
och jag tycker det blev rätt bra :)
Den ångestfyllda vardagen
Det här med att leva i nuet... är det nån som vet hur man gör det?! Jag kan det då inte. Jag tänker och oroar mig nästan bara över framtiden... hela tiden! Jag har lixom i bakhuvudet hela tiden det här att jag måste hitta mig ett jobb och komma på vad jag "vill bli för nått". Och jag funderar mkt över hur jag ska kunna leva ett meningsfullt och lyckligt liv när en sån stor del av mig och mitt liv är borta för alltid! Skulle väl gissa att dom här tankarna tar upp ungefär 70% av min tankeverkasamhet om dagarna. Och sen har vi ju det här med det som har varit... alla misstag man skulle vilja få ogjort och alla tankar som; varför va jag inte där sista tiden? Varför hjälpte jag honom inte?
Hur ska jag kunna lära mig att uppskatta vardagen... när alla dessa tankar jämt och ständigt snurrar runt i mitt huvud?! Och hur får man sin vardag att kännas meningsfull? Jag menar... det ända jag gör om kvällarna är att städa, se på TV, sitta vid datorn och ibland gå på en kvällspromenad. Det känns på nått sätt som att man slösar bort sin värdefulla tid här på jorden. Jag vill inte att varje dag ska se likadan ut som dagen innan. Jag vill leva, inte överleva!
Jag vill hitta på roliga och spontana saker om kvällarna...men jag har ju ingen fantasi! Vad kan man göra?! Visst har jag några kompisar här som jag kan umgås med (och det är jättekul!)... men det händer tyvärr inte alls så ofta som jag själv vill. Man vill ju inte tränga sig på. Alla är så upptagna och har så mkt för sig... förutom jag själv då.
Att leva i nuet... är det ens möjligt?!
Ojdå, vilket dystert inlägg det här blev... sorry... var bara tvungen att skriva av mig lite! Visst finns det bra saker mitt i all ångest oxå... men det får bli något annat inlägg :)
pengar... och shopping
Jag vill ha pengar!!! Vill shoppa!!! Men jag måste spara till Berlinresan...
Varför har man egentligen det här behovet av att alltid köpa nya kläder, skor och inredningsprylar m.m.? Det är ju inte direkt bra för ens ekonomi o inte för miljön heller... varför kan man inte va nöjd med det man har?!
Tacka vet jag second hand.. där kan man snacka plånboksvänligt OCH miljövänligt :) Men det är ändå inte samma sak som att shoppa loss på stan. Ååå vad jag vill shoppa loss!
Nä som sagt... pengar hade inte varit dumt att ha. Tur då att man har en sambo som har jobb så att man inte blir ståendes på gatan iaf. Nån som vill skänka pengar till en fattig? ;P
