hiwi

Ja det är ju så. Även fast det känns motigt just nu måste jag erkänna. Men just idag känner jag mig lite positiv iaf. Hade god lust att skriva av mig igår men då hade det blivit ett riktigt deppigt inlägg kan jag säga för gårdagen var inte ball!! Faan att man ska ha känslor alltså!!! 

Nää... måste försöka peppa mig själv så jag inte deppar ihop. Vänner, skola, långa promenader, träning och musik är sånt jag vill fylla min tid med just nu. 

---

Har ingen aning om varför men den här låten får mig nästan alltid på superbra humör :D Bara att skruva upp volymen och dansa loss!

---

.

Oj, vad jag har velat... ska jag stanna eller flytta. Först ville jag stanna här i Skeå. Trivs ju så himla bra här! Har ju en massa vänner här,.. och extrajobbet där jag trivs hur bra som helst. Men sen började jag tänka att det kanske skulle vara roligt att flytta ändå... testa nått nytt och leva studentliv. Sen ändrade jag mig igen... och igen... och igen.

Just nu är jag inne på att stanna här. För jag vet ju inte ens hur jag kommer att trivas med studierna och klasskamraterna. Jag kan ju alltid flytta dit sen om jag känner för det. Känner inte alls för att lämna Skellefteå nu faktiskt...

Helt plötsligt var man singel, bostadslös och blivande röntgensjuksköterskestudent. Helt galet. Därav varför jag inte bloggat på ett tag. Folk frågar hur jag mår... hur det känns att det har tagit slut. Och det enda jag känner just nu är att det känns väldigt, väldigt konstigt. Vems fel är det då, att det blev så här? Jo, det är helt och hållet mitt fel. Så då vet alla det.

Så just nu söker jag bostad för fullt. Vill helst bo kvar i Skellefteå men det kan lika väl bli så att jag flyttar till Umeå. Ska ju trots allt plugga där. Aaah shit, får se hur det går! Strålningsfysik, radiologi, biomedicin, anatomi och många andra intressanta ämnen kommer jag att få läsa :D Spännande!

Hoppas verkligen bara jag hittar nån lägenhet snart! Så man liksom kan börja om på nytt. För just nu bor jag ju fortfarande hemma hos Frode. Det funkar men det känns ju väldigt konstigt... för båda två.

Där jag bor nu har vi ett jättebra soprum. Man kan sortera tidningar, pappersförpackningar, glas, metall,  plastförpackningar, matavfall, grovsopor, elektronikavfall, glödlapor, lågenergilampor, m.m. Det är verkligen skönt så slipper man köra långt bort till en återvinningsstation :) Sånna soprum borde finnas vid varje hyreshusområde tycker jag. Då skulle nog fler sortera sina sopor.

Men nu till det jag stör mig på. De som sorterar sina sopor inne i lägenheten men sen slänger dem helt fel i soprummet!!! Varför ens sortera i sånna fall? Varje gång man går ut med soporna så ser man det. En gran i pappersförpackningar, ett elektronisk gosedjur i glasåtervinningen, plast i metall, en bunt prydligt ihopknytna tidningar i de vanliga soporna....alltså what?!! Listan kan göras hur lång som helst på saker jag sett som sorterats helt fel!

Jag kan förstå att det kan bli fel mellan tidningar och pappersförpackningar... eller att det är många som slänger kuvert och post-it lappar i tidningsinsamlingen (de ska slängas i soporna). Men plastförpackningar i metallåtervinningen??!!! Visst ser man väl skillnad på metall och plast!

Jag tycker det är jätteviktigt att alla som har möjlighet ska sopsortera. Jag mår typ dåligt om jag måste slänga ett bananskal i de vanliga soporna, haha ;P  Men allvarligt, tänk så mycket vi skulle spara på jordens resurser om alla sorterade sina sopor!!! Som våra sopbilar här i Skellefteå... de kör på biogas som görs av allt matavfall som de själva kör och hämtar :D

Läs mer om återvinning av sopor HÄR. 

Hela den här veckan har det småregnat... det tar liksom aldrig slut. Jag vill ju ha snö! Förra veckan trodde jag nästan att vintern hade kommit för att stanna. Men även denna gången hade jag fel :( All snö har regnat bort. Det blir ju så tråkigt för nu i veckan har jag nästan inte varit ute och gått nånting... bara två gånger. Jag har istället varit en liten miljöbov och tagit bilen rätt ofta. Dumma regn!

Har förresten sett att en del har satt upp adventsstjärnor nu... men är inte det lite väl tidigt? Men den första december åker då julpyntet upp, snö eller ingen snö! Men jag hoppas verkligen att snön har kommit då :) Det är så mysigt med snö. Det blir ljusare ute och så mår man bättre :) Och jag längtar verkligen tills man kan ta fram brädan också!

Alltså sorry, jag är inte så modern när det gäller tekniska prylar och internet-releterade grejer, I know. Har aldrig ens ägt en MP3-pelare (fast nu för bara några dagar sen fick jag ju typ ta över Frodes, haha). Fast när jag stolt berättade för lillasystern att jag gått och blivit modern eftersom att jag numera äger en Mp3-spelare så fick jag ju berättat för mig att jag fortfarande var omodern eftersom att det tydligen är en iPod man ska ha. Men vadå, är inte det samma sak?! Som sagt, jag är lite efter! Att jag t.ex. har en blogg är ju ett under i sig ;P

Ibland känns det lite som att jag föddes i fel tid. Måste säga att jag är lite avis på mina föräldrar som var unga i slutet av 70-talet. Som att dom såg Star Wars på bio, lyssnade på LP-skivor (fast det gör jag ju, men endå), inte behövde tänka på besinpriset utan kunde köra efter en väg bara för att ta reda vars den ledde någonstans, inte behövde sitta vid internet (för det fanns inte!) för att va social utan faktiskt kunde umgås med folk på riktigt! Musiken, kläderna, m.m. m.m. Fast i ärligheternas namn är jag ändå glad att jag föddes när jag föddes :)

Men iaf, åter till min fråga... när folk får veta att man inte har facebook eller msn osv så får man som svar att; visste inte ens att det fanns folk i vår ålder som INTE har facebook eller msn. Så frågan är ju, ska jag ta det stora steget och skaffa en facebook?! :)

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är bara så less, arg och frustrerad! Less på att hålla upp en fasad av att allt är bra. Less på att hålla allt inom mig. Låtsas som ingenting. Okej, det var över ett år sen han dog men jag har fortfarande inte fattat att han är borta! Jag kan verkligen inte acceptera det. Och jag kommer aldrig att kunna beskriva hur ont det gör och hur jobbigt det fortfarande är.

Men jag försöker ändå vara tacksam, och fokusera på allt som är bra i mitt liv, men det är verkligen en kamp.

Hade jag inte haft Frode vet jag inte hur jag skulle klara mig. Han är verkligen det bästa som hänt mig. Försöker tänka på det... vilken tur att vi har varandra!

Jag trivs jättebra här i Skellefteå men jag känner mig så långt borta från allt. Sen allt det här med att pappa och farfar gick bort så skulle det (av en massa olika anledningar) va mycket mer praktiskt och mkt lättare ifall jag bodde i Lycksele. Allt är så komplicerat just nu :( Jag har så många tankar som snurrar i mitt huvud. Jag önskar att saker vore annorlunda...

Bättre sent än aldrig brukar man säga. Nu har jag äntligen börjat ta tag i mitt liv! Idag ringde jag ett samtal jag skulle ha ringt för flera, flera år sen. Många i min närhet har under dom senaste åren sagt att jag borde prata med nån professionell om allt det som tynger mig. Bl.a pappas alkoholism och nu också det faktum att han inte finns längre + en massa mer. Det här har jag alltså skjutit på i nästan 10 år nu! Fast det kan dock ta upp till 3 månader innan jag kan få komma och prata med nån eftersom att det är så lång väntetid =/ Men nu har jag äntligen sökt hjälp iaf!

Sen på måndag ska jag ringa till vårdcentralen och få börja en utredning om varför jag har problem med halsen och bihålorna (har haft det i nästan 2 år nu). Har ju varit till läkaren lite nu och då angående det här men eftersom att dom inte vet vad det är för fel så ger jag som bara upp hela tiden. Tycker inte om läkare. Varje gång man är dit kostar det 300 spänn och så blir man inte ens hjälpt. Men nu har jag bestämt mig för vara påstridig och inte ge upp! Måste ju få veta vad det är för fel på mig!

Men det mest otroliga av allt är att jag tror jag har kommit på vad jag vill utbilda mig till! Helt otippat. Fast jag tänker inte avlöja  vad det är riktigt än ;P

Måste erkänna att jag satt bänkad framför TV 4 igår när det var olika program om Michael Jackson på tablån. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker hans livshistoria är så fascinerande! Började fundera på en massa saker igår... bl.a. om varför det blir så att när en människa dör så pratar alla om hur fantastisk han/hon var. Jag menar, sånt behöver man ju få veta när man fortfarande lever! På minnesstunden berättade alla om hur fantastisk m.m. han var, och som kommentatorerna sa så skulle MJ behövt höra det när han levde. Då hade han kanske varit lite lyckligare.


Sen en helt annan sak jag började fundera på igår var alla hans fans... eller fans överhuvudtaget. Och då menar jag dom här extrema fallen. Jag kan verkligen inte förstå hur man kan va så besatt av nån att man skriker, grinar och nästan svimmar när man får se sin idol. Och ännu värre dom som tog livet av sig när dom fick veta att Michael Jackson hade dött! För jag har ändå varit på många konserter och bla sett ett av mina favoritband och det är ju en otrolig känsla! Men att bli helt hysterisk?!!! Jag fattar inte. Visst när man var yngre så kunde man ju bli lite besatt av vissa manliga skådisar och så vidare. Men det växte man ju ganska fort ifrån... iaf jag.

Haha, jag minns att jag ett tag var typ besatt av TV-serien That 70's Show! Jag spelade in vartenda avsnitt på VHS ;P Fast redan när femte säsongen började var jag less på att spela in men fortsatte att göra det ändå. Men sista säsongen har jag faktiskt inte på band för då orkade jag inte längre! Men jag tycker fortfarande att det är en skitbra serie! Sen var jag oxå lite smått besatt av en skådespelare som hette Christopher Masterson (lillebror till Danny Masterson som spelar Hyde i That 70's show). Haha, ja förstå ändå. Va tragiskt! Och sen tyckte man ju att Orlando Bloom var hur snygg som helst oxå :)




 

Jag kan inte ens va ledsen längre… för jag kan inte fatta att du är borta! Även fast det har gått ett helt år, så känns det som igår. Fast ändå inte. Det går inte att beskriva! Mitt liv har fortsatt som vanligt… fast det känns som att jag lever i en dröm, en mardröm. Att jag snart ska vakna och så är allt bra igen. Men jag vaknar aldrig!!! Jag fortsätter leva i den här hemska drömvärlden.

 

Jag vill nog inte förstå… jag trycker undan alla tankar. För om jag verkligen skulle fatta så skulle jag nog gå under! Jag skulle inte palla vetskapen om att jag aldrig får träffa dig igen!

Du var inte bara min pappa… du var så mycket mer. Min själsfrände. Vi var lika du och jag, på alla sätt. Både bra och dåliga. Men jag ska inte gå i dina fotspår… det är en sak jag vägrar ha gemensamt med dig. Du har orsakat så mkt smärta i mitt liv! Men sen jag har aldrig varit så lycklig som när jag har varit med dig heller! Sann lycka… som jag aldrig kommer att få uppleva igen känns det som. Att leva med dig var som att åka berg- och dalbana. Antingen var det jättebra (dina nyktra dagar) eller så var det jättejobbigt (dina onyktra dagar).  

 

Jag har så svårt att minnas hur livet var när du levde. Ibland känns det som att allt bara var en dröm… att det aldrig har hänt. Jag har så svårt att acceptera att jag aldrig får fara och hälsa på dig nå mer!

 

Varför sa du aldrig till mig att du kände att din kropp inte alls mådde nå bra längre?! Jag hade ingen aning om att det hade gått så långt! Kan inte förstå hur dina organ bara gav upp sådär… inom loppet av några sekunder. Jag kan inte fatta att du som funnits i hela mitt liv helt plötsligt inte finns mer! Och det känns så hemskt att du var helt ensam när du dog! Varför var jag inte hos dig?! Jag skulle ju komma till dig helgen efteråt. Men jag hann inte! Vi pratades vid i telefon bara några dagar innan. Du var så ledsen, för du hade en vecka tidigare fått veta att din pappa hade en stor tumör i hjärnan… du visste att han var döende. Men vad du inte visste var att du själv skulle dö före… bara några dagar senare. Jag var jätteorolig för dig för du skulle ju ringa upp men du gjorde aldrig det. Men morgonen efteråt ringde du och sa; jag lever i alla fall, du behöver inte vara orolig. Du var på bättre humör. Det var sista gången jag pratade med dig… två dagar senare levde du inte längre. Och jag hann aldrig träffa dig och ta farväl!

 

Du lämnade efter ett stort hål i mig... som aldrig går att fylla känns det som. 

 

 

Jag saknar dig så mycket att inga ord i hela världen kan beskriva det!!!

Hur ska jag orka leva utan dig?!!!

 

Jag vill bara fly från allt… så känns det idag. Varför skulle han börja bråka om en sån liten fånig sak?! Han blev upprörd över något som inte alls var meningen att såra. En fjantsak… som han tjatade om hela vägen hem! Och tillslut klarade jag inte längre! Jag hatar att bråka! Och att han ska dra upp saker som inte alls har med det här att göra och trycka ner mig och får mig att känna mig som världens sämsta människa… det är klart jag blir ledsen! Nej, jag antar att jag inte ska gå in nå djupare på vårat bråk igår men jag känner fortfarande av det. Vi hade ju så trevligt hos Veronica igår och sen förstördes allting på vägen hem! Alkohol förstör bara… det spelar ingen roll om man bara druckit lite grann… det förstör ändå. Men med det här vill jag inte framstå som ett offer och peka ut honom som boven i dramat... jag älskar ju dig mest av allt! Men ibland blir det bara så fel, som igår. Och jag tog det väldigt hårt.

 

Sen hjälper det säkert till att det idag är precis ett år sedan pappa dog. Jag vill bara krypa under täcket och försvinna från jordens yta ett litet tag. Typ ta en paus från livet. Men det går ju tyvärr inte. Livet tickar på varje dag vare sig man vill det eller inte.

Ditt skratt

Våra kvällar framför TV:n (då vi gjorde allt annat än att se på TV!)

Spader Dam med dig, Frode och Rebecca!!!

Att fara på skoterutflykter med dig!

Alla gånger vi körde fast med skotrarna, haha

Din underbart goda men ibland lite för kryddstarka mat

Våra långa diskussioner om allt mellan himmel och jord

Din countrymusik som ofta spelades i bakgrunden

Ditt sätt att prata med farfar

Dina popcorn (även fast dom var lite för salta)

När du eldade i kaminen så det blev jättevarmt

Våra fisketurer!!!!

Att kunna få låna ditt senaste nr av Världens Historia

När vi gick igenom dina LP-skivor

Hur du härmade Rebecca när hon hade hittat ett stoooor kryyyyyp

När du berättade om när du var liten

När du hjälpte Rebbe att grilla en jordnöt ovanför elden

När vi byggde vindskyddet på holmen

Alla gånger du tyckte att jag var fånig som tyckte att vissa saker va så äckligt

Alla gånger som du hade på dig Linneas stjärnmössa, haha

Dom gångerna du klagade på mig för att jag aldrig steg upp ur sängen

Dina frukostmackor som du ofta gjorde till oss

När vi lyssnade på Eagles

Att du alltid köpte en massa godis, chips och dricka när vi skulle komma till dig

Att åka med dig i din Dodge Dart (lr Dortschen som vi sa)

När du envisades med att sitta i din trasiga fotölj

Hur du drack ditt kaffe

Dina tårar

Alla gånger jag hittat dig däckad i soffan

Alla undangömda ölburkar och spritflaskor

Att jag fick ta hand om mina småsystrar när jag bara var 7 år

Alla gånger du har övertalat mig att ”låna” dig pengar

Alla gånger jag skämdes över dig

Att jag åkte bil med dig även fast du var full

Alla gånger jag har gråtit med dig

Alla gånger jag har skrikit på dig

Alla gånger som jag har fått ringa mamma o säga att hon måste komma och hämta oss

När du ringde mig från sjukhuset efter att du hade blivit misshandlad

Alla andra gånger du  blivit misshandlad

Dom gångerna du ringde mig och sa att du skulle ta livet av dig

Alla gånger jag har fått trösta dig

Alla gånger du lyckades övertala mig att stanna hos dig

 

Varför kan inte allt bara vara som det var förut?!!!

 

JAG SAKNAR DIG PAPPA!!!