hiwi

Måste erkänna att jag satt bänkad framför TV 4 igår när det var olika program om Michael Jackson på tablån. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker hans livshistoria är så fascinerande! Började fundera på en massa saker igår... bl.a. om varför det blir så att när en människa dör så pratar alla om hur fantastisk han/hon var. Jag menar, sånt behöver man ju få veta när man fortfarande lever! På minnesstunden berättade alla om hur fantastisk m.m. han var, och som kommentatorerna sa så skulle MJ behövt höra det när han levde. Då hade han kanske varit lite lyckligare.


Sen en helt annan sak jag började fundera på igår var alla hans fans... eller fans överhuvudtaget. Och då menar jag dom här extrema fallen. Jag kan verkligen inte förstå hur man kan va så besatt av nån att man skriker, grinar och nästan svimmar när man får se sin idol. Och ännu värre dom som tog livet av sig när dom fick veta att Michael Jackson hade dött! För jag har ändå varit på många konserter och bla sett ett av mina favoritband och det är ju en otrolig känsla! Men att bli helt hysterisk?!!! Jag fattar inte. Visst när man var yngre så kunde man ju bli lite besatt av vissa manliga skådisar och så vidare. Men det växte man ju ganska fort ifrån... iaf jag.

Haha, jag minns att jag ett tag var typ besatt av TV-serien That 70's Show! Jag spelade in vartenda avsnitt på VHS ;P Fast redan när femte säsongen började var jag less på att spela in men fortsatte att göra det ändå. Men sista säsongen har jag faktiskt inte på band för då orkade jag inte längre! Men jag tycker fortfarande att det är en skitbra serie! Sen var jag oxå lite smått besatt av en skådespelare som hette Christopher Masterson (lillebror till Danny Masterson som spelar Hyde i That 70's show). Haha, ja förstå ändå. Va tragiskt! Och sen tyckte man ju att Orlando Bloom var hur snygg som helst oxå :)