hiwi

Idag gick han bort... min farfar. Somnade in på äldreboendet där han bodde med farmor. Känns så konstigt... både jobbigt och sorgligt såklart fast ändå lite skönt på ett sätt. Han var nämligen jättesjuk i cancer. Han kämpade i just över ett år med sjukdomen. Vi var och hälsade på hos han och farmor igår. Men det kändes inte som att det var farfar som låg där i sängen. Det var som att han hade åldrats 20 år på bara det senaste året... och det pga sjukdomen såklart.

Känns så konstigt för vi hade aldrig nån jättebra kontakt med varken farmor eller farfar (Även fast dom bodde på samma gård som pappa). Men han var världens snällaste och lungnaste. Har aldrig sett honom upprörd så länge jag kan minnas! Fast han hade det inte så lätt... farmor var alkoholist och pappa oxå. Så farfar har ju alltid funnits där och hjälpt dom. För ca 5 år sen fick farmor två hjärnblödningar (tror jag det var) och hon har ju inte varit sig själv sen dess. Farfar fick ingen hjälp av kommunen så han var tvungen att ta hand om henne själv, vilket tärde på honom väldigt mkt. Sen för lite mer än ett år sen fick han veta att han hade en hjärntumör och en vecka senare så dog ju min pappa, hans enda barn. Det är så tragiskt! Men jag hoppas han har det bättre nu.

Det jag kommer att minnas mest med farfar är nog alla fisketurer och skoterturer som han följde med på innan farmor blev sjuk. Och hans blåa overall som han alltid hade på sig och hans vita, fina hår.