Den ångestfyllda vardagen
Det här med att leva i nuet... är det nån som vet hur man gör det?! Jag kan det då inte. Jag tänker och oroar mig nästan bara över framtiden... hela tiden! Jag har lixom i bakhuvudet hela tiden det här att jag måste hitta mig ett jobb och komma på vad jag "vill bli för nått". Och jag funderar mkt över hur jag ska kunna leva ett meningsfullt och lyckligt liv när en sån stor del av mig och mitt liv är borta för alltid! Skulle väl gissa att dom här tankarna tar upp ungefär 70% av min tankeverkasamhet om dagarna. Och sen har vi ju det här med det som har varit... alla misstag man skulle vilja få ogjort och alla tankar som; varför va jag inte där sista tiden? Varför hjälpte jag honom inte?
Hur ska jag kunna lära mig att uppskatta vardagen... när alla dessa tankar jämt och ständigt snurrar runt i mitt huvud?! Och hur får man sin vardag att kännas meningsfull? Jag menar... det ända jag gör om kvällarna är att städa, se på TV, sitta vid datorn och ibland gå på en kvällspromenad. Det känns på nått sätt som att man slösar bort sin värdefulla tid här på jorden. Jag vill inte att varje dag ska se likadan ut som dagen innan. Jag vill leva, inte överleva!
Jag vill hitta på roliga och spontana saker om kvällarna...men jag har ju ingen fantasi! Vad kan man göra?! Visst har jag några kompisar här som jag kan umgås med (och det är jättekul!)... men det händer tyvärr inte alls så ofta som jag själv vill. Man vill ju inte tränga sig på. Alla är så upptagna och har så mkt för sig... förutom jag själv då.
Ojdå, vilket dystert inlägg det här blev... sorry... var bara tvungen att skriva av mig lite! Visst finns det bra saker mitt i all ångest oxå... men det får bli något annat inlägg :)
oj blevfel i första;)
Synd att du inte lever i nuet, jag är inte heller så bra på det men jag försöker varje dag, de funkar och jag mår bättre av det.
Jag önskar verkligen att jag kunde vara hos dej såna gånger så vi kan hitta på nått kul ihop.
nu säger jag det här som vän, och jag hoppas du inte blir arg på mig. Men jag tror inte du kunnat göra mer än vad du gjort. Tycker du gjorde mycket genom att sätta gränser. när en människa inte "VILL" sluta går det inte. tror inte mycket du skulle ha sagt och gjort skulle göra nån skillnad. Det är inte ditt fel Hillevi! Du är en av de finaste människor jag känner på denna jord, och det är jobbigt att du ska behöva gå runt att känna som du gör. Mamma hade samma problem med Anders, men det hjälper inte hur mycket hon än vart där hos honom och hjälpt honom pratat med honom så ville han
ändå inte sluta förns det var försent. Och även Fast de vill sluta, Är det Inte det lättaste.
förstår att det är jobbigt, men du har gjort mycket Hillevi. Och det tror jag han vet också. tro mig så länge har jag känt dej, så jag vet. Sen det andra du går oh grämer dej över. Alla gör vi misstag. se det på den ljusa sidan. Det var en erfarenhet du behövde, Det är en miljard fler än du som har begått samma. synd att du ska bo dänna. jag önskar att jag tog tag i körkortet nån gång så jag kunde komma oftare. men i sommar då ska vi träffas. Det lovar jag.
Älskar dej! kram
